Härmed välkomnar jag NA15A till diskussion kring Jonas Hassen Khemiris roman Allt jag inte minns. Den grupp som är först ut kan fokusera på följande:
1. Hur upplever du romanens exposition (inledning)? Hur tror du att Khemiri tänkt när han har lagt upp den så? Lockar den till läsning?
2. Hurdant är berättarperspektivet? Fokaliseringen? Är det någon röst som dominerar? Vems?
3. Vilken är utgångspunkten för berättandet? Varför kommer berättelsen till? Hur vet vi det?
4. Vilka är de viktigaste personerna i den första delen av romanen?
5. Beskriv med hjälp av citat hur personerna uppfattas. Har du fått sympati för någon av dem? Antipati?
6. Är miljön viktig? På vilket sätt i så fall? Ge exempel på citat som speglar miljö och kommentera hur författaren går till väga.
7. Beskriv en sekvens som fastnade hos dig och förklara varför.
Kommentera gärna varandras inlägg med frågor, reflektioner, medhåll etc.
3. Enligt mig är dessa 3 de absolut viktigaste:
SvaraRaderaVandad
Puman
Mamman
Detta eftersom alla tre hänger med ända från starten av boken och är dom tre som ger absolut mest insikt i Samuels liv. Några andra bi-karaktärer kommer och går, men dessa tre är kvar genom hela första delen. Detta tillsammans med det dom berättar om Samuel, ger en klar bild in i att det var dom som stod honom närmast, och att de faktiskt vet vad Samuel (i viss mån) tänkte och tyckte.
//Dölerud
1
SvaraRaderaInledningen av boken anser jag vara uppbyggd på ett intressant sätt som jag personligen inte sett förut. Direkt kastas vi in i en berättelse med två parallella perspektiv. Miljöbeskrivningarna berättar målande om både Vandad och grannens situation, där det inte dröjer många rader innan man förstår att Vandad faktiskt sitter i fängelset. Visst, skrivsättet lockar till läsning, men avskräcker även på ett sätt. I början blir det väldigt svårt att hänga med i om intervjun nu skedde i besökscellen på fängelset eller i grannens arbetsrum. Men Khemiri har löst detta på ett fint sätt. Han har börjat med att hålla styckena om varje person mycket korta, bara 2-3 rader till att börja med, sedan när kapitlet fortskrider så blir styckena längre. Detta fungerar mycket bra och man slutar ganska snabbt att tänka på att det faktiskt byter person.
Jag tror att Khemiri har lagt upp det på detta sätt eftersom att han då, istället för att bara berätta vad som hänt från ex. Vandads perspektiv, så kan han blanda synvinklar och tolkningar. Detta leder till att läsaren måste bygga sig en egen bild av allt detta, vilket för mig leder till en aktiv läsning.
//Dölerud
1. Personligen tycker jag inledningen var ganska rörig, många personer presenterades och beskrivningar av dem därtill. Trots att det var lite rörigt i början så fick man en bild på hur var och en av personerna var. Jag tycker det var smart av Khemiri att ge lite beskrivning innan själva historian börjar ta fart.
SvaraRadera2.På ett sätt är boken intra-heterodiegetisk på det sättet att vi får veta mycket om hur Vandad tänker samtidigt som allt är en återberättelse som utspelar sig i ett tidigare skede i hans liv.
3.Vad jag har förstått så är det någon som vill skriva en historia om Samuels död, till sin hjälp har författaren intervjuer med Vandad och andra anhöriga.
4.Jag tycker att under första delen är det Vandad och Samuel som är mest centrala i berättelsen.
5."Fast det mesta bara försvinner", sida 21. En kompis till Samuel påpekar att hans minne inte är lika bra som han precis innan påstod. Jag har fått lite medlidande för att Samuel i ganska ung ålder har mycket dåligt minne, speciellt när hans mormor som är närmare senil påminner om hur illa det kan sluta för honom.
//Jeol
2. Jag tänker att boken är intra-homodiegetisk eftersom det finns ett "jag" som leder berättelsen framåt samt även deltar i händelserna. Om man anser att perspektivet är från varje enskild person (varje stycke) tycker jag att fokaliseringen är intern eftersom då får man endast den personens tankar. Ser man däremot från författaren/intervjuarens perspektiv anser jag att det är extern fokalisering eftersom då får man flera personers tankar och åsikter.
Radera/Linnea
1 I inledningen så skiftar boken mellan två olika historier, den om grannen och den om Hamza och Vandads upptåg. Det är upplagt så att det enbart är väldigt korta stycken om varje historia, vilket både är bra och dåligt. Personligen tycker jag att det gav ett väldigt sug om att läsa mer men som det ofta blir när man följer två olika historier blir den ena lätt mer intressant än den andra.
SvaraRadera2 Jonas Hassen Khemiri gör det inte lätt för oss att förstå berättarperspektivet då det hoppar mellan många olika personers perspektiv men jag tycker att boken är intrahomodiegetisk. Därför att det finns ett jag i många situationer. Intern fokalisering är det för att man får bara veta en persons tankar. Det finns dessutom en berättarröst som jag än så länge inte fått något direkt grepp om han är med i historien eller inte.
3. Centralt i historien är Samuels bortgång historien bygger än så länge på hur olika personer minns Samuel.
4 Än så länge är de viktigaste karaktärerna enligt mig : Samuel Vandad och Pantern. I boken har vi fått antydningar om att Laide också ska vara en viktig karaktär.
"Och ett kanske låter spontant och roligt såhär i efterhand. Men det var tvärtom. Det var något krampaktigt över hela grejen."- Pantern om Samuel. Jag tycker att det är citatet är extra bra då det ger en väldigt tydlig bild över hur Samuel är som person. Jag personligen känner väldig sympati över Samuel om han nu är som Pantern beskriver. Många känner nog igen sig i Samuel hur han så gärna vill ha ett spontant och galet liv men då det inte alls är spontant så blir allt bara fel och genomskinligt.
7. Biten när Pantern träffar Samuel och Vandad, hur "Först kom Pantern. Sen hennes frisyr. Och sist hennes parfym slash cigarettlukt." Jag tycker detta citat är extra kul för att det är något som händer hur man träffar nya människor och hur man uppfattar varandra, och i detta fall att Pantern använder alldeles för mycket parfym .// Axel
Om ni nu är ganska eniga om berättarperspektivet kan ni gå in mer på att resonera kring effekterna och vad Khemiri vill uppnå med det.
SvaraRaderaUtgångspunkten för boken är ju att Samuel har dött och man vet inte riktigt varför/vad som har hänt. Att få reda på det är målet med boken skulle man kunna säga.
SvaraRaderaDen parallellberättelse som är mest intressant (enligt mig) och som det även läggs mest tid på är Vandads relation till Samuel. Den tar berättelsen framåt, både i tid och tar en också närmare målet, att förstå vad som hände, tror man.
Det märks att Khemiri har stor berättarglädje, speciellt vad gäller karaktärsbeskrivningen av den udda och lite galna Samuel. Samuel är också en person som man får mycket empati för. Dels för att vi vet från början vad som händer honom, men också eftersom han, genom andras berättande, framstår som varm och omtänksam.
Perspektivet skiftar som sagt med jämna mellanrum i romanen. Från Vandads till mammans, från Vandads till Panterns. Effekten av detta blir att vi får mer än en bild av Samuel, och vi får aktivt tänka själva när vi läser, vem var Samuel egentligen? Att byta så pass ofta gör att detta blir ännu mer påtagligt eftersom man hela tiden blir påmind om att det finns flera synvinklar. Själv tycker jag även det gör boken intressant och lättläst (när man vant sig).
/Anton
Jag har läst Jonas Hassen Khemiris bok ALLT JAG INTE MINNS.
SvaraRaderaBokens huvudberättelse handlar om Samuel och hans bortgång och hur han uppfattades av närstående, vänner, familj och flickvän. Det som gör Khemiris bok så speciell enlig mig är sättet han har skrivit berättelsen på. Khemeri har satt sin huvudperson åt sidan och istället genom bland annat Vandad, Pantern och Laide för historien framåt genom intervjuer av en till början okänd person. Genom att ständigt byta berättarperspektiv samt använda en uppbruten kronologi ledder till att boken och berättelsen till en början känns ganska hopplös att förstå, något som jag tror oss flesta känner försvinner efter ett par sidor då du har förstått Khemiris struktur på det hela. Denna struktur tror jag ändå har en betydande roll för hur boken utmärker sig då den ger oss ett varsamt läsande vilket ledder till att vi inte kan slappna av utan ständigt måste vara beredda på plats, tid och person byten.
Genom att sätta Samuel (som vår huvudperson heter) åt sidan inger det en extra känsla av empati utöver den vi får av vetskapen om hans slutliga öde. Vi kan se att berättelsen tar en början i små snabba perspektiv byten och övergår allt mer till längre stycken med djupare mening. Vilket jag tror är en tillämpad teknik av Khemiri som vill fånga upp oss efter sin snabba start och börja fundera över vad de olika perspektiven verkligen säger, ganska snart upptäcker vi motsägelser mellan de olika perspektiven. Den främsta olikheten i historian om Samuel är mellan våra två tyngre biroller Vandad och Laide där vi genast får ta en sväng om och tänka över hur förloppet verkligen kunnat ha utspelat sig för oss själva. Men precis som bokens titel påpekar finns det viss information som tyvärr utelämnas och lämnar plats åt spekulationer till läsaren.
Utöver Samuel berättelse får vi även veta en hel del om både Vandad och Laide, där vi vet att Vandad får det svårt med arbeten och behöver därpå ta ett lån av sin kriminellt arbetande ”kompis” Hamza vilket sätter Vandad i en ekonomisk knipa. Laides problem är hennes tilltro som sviktar och en personlighet som från visa perspektiv värkar klandervärdigt dåliga och otrevliga i bemärkelsen.
Efter att ha läst ut boken så är mitt huvud fortfarande tyvärr lika ovetande om varför Samuel gjorde som han gjorde, vår författade författare som vi senare får reda på är Panterns tunisiske granne i Berlin skriver alla olika möjliga faktorer men utelämnar vilken som anses som mest trolig. Detta leder mig till att dra min egen uppfattning av att han avslutade sitt liv på grund av den totala summan av olyckliga saker i hans liv och avsaknaden av stöd då han som mest behövde den.
//Christoffer
Jag tycker däremot inte att det ständigt bytande av berättarperspektivet gör berättelsen(till en början) hopplös att förstå, utan snarare motsatsen, att det skapar tydlighet. Genom att konstant byta berättarperspektiv tydliggör Khemiri att det inte är författaren(intervjuaren), Vandad, Pantern osv, som är huvudpersonen utan att det är Samuel. Ifall Khemiri inte bytt berättarperspektiv med varje stycke, och istället gett oss hela Vandads berättelse följt av Panterns osv, så är det troligt att vi i början av boken fått uppfattningen att det är Vandad som är huvudpersonen. Detta skulle leda till mer förvirring om vi senare tar del av Panterns berättelse. Vi hade då undrat vem som boken egentligen handlar om. Men då Khemiri skrivit så att berättarperspektivet ändras frekvent, samtidigt som Samuel hänger kvar i varje stycke blir det uppenbart vem boken handlar om.
Radera/Johannes Erikson
Skrivuppgift, "Allt jag inte minns", Vandad – Grupp 3 (Karin L, Frida och Andreas)
SvaraRaderaÅr 2015 tilldelades romanen "Allt jag inte minns", skriven av Jonas Hassen Khemiri, Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok. Dess originella struktur med ett flertal olika berättarröster bidrar till en nyanserad bild av karaktärernas vänskap, kärlek och konflikter, något som säkerligen ledde till utmärkelsen. Handlingen kretsar främst kring Samuel, en ung man med anställning på migrationsverket som ständigt söker nya upplevelser att fylla sin erfarenhetsbank med. Han delar lägenhet tillsammans med sin bästa vän, Vandad, vars förflutna har kantats av grov kriminalitet. När Samuel inleder ett förhållande med en tjej, Laide, ifrågasätter hon Vandads goda intentioner gentemot Samuel. Hon påstår att Vandad utnyttjar Samuel, och man kan fråga sig ifall hon har rätt?
Redan från början av Vandad och Samuels vänskap delar dom på allt. I det tidiga skedet berättas det om när radarparet träffas på barer, caféer eller restauranger och hur de alltid kommer överens om att de ska turas om att betala. Exempel på detta kan ses på sidan 96 då Vandad tänker såhär: "När notan kom in tog en av oss den, det spelade ingen roll vem, för vi delade lika på allt." Detta mönster följer boken rakt igenom där Vandad alltid delar lika med Samuel, eller till och med drar det större lasset. Exempelvis får man läsa om när Vandad och Samuel varit ute och druckit och Vandad än en gång tar notan. Han tänker: "När notan kom delade vi aldrig på mitten. En av oss tog hela. Ibland var det han. Ganska ofta var det jag" (s. 66). Med detta kan vi se att Vandad bryr sig om Samuel så mycket att han gör allt för att inte vänskapen ska brista. Laide ifrågasätter dock denna devis om att alltid dela lika. Samuel svarar då att "Äh det jämnar ut sig i längden" varpå Laide svarar "Du vet att han blåser dig va?" (s. 96) och syftar då på att den hyra Vandad begär av Samuel är orimligt hög. Laide menar att Vandad tar Samuels pengar och använder dem till annat.
Vandad betalar visserligen ingen hyra för tillfället, men tar snart till drastiska åtgärder för att också kunna bidra. Han berättar att "som en sista utväg för att ha råd med hyra och mat och resan till Berlin kontaktade jag Hamza" (s. 210), något han uppenbarligen inte ville göra men kände sig tvungen till. Det var tillsammans med Hamza som Vandad begick kriminella handlingar, och han är väl medveten om riskerna med att ta ett lån från Hamza. Genom bokens gång får vi flera ytterligare indicier på att Vandad hyser starka känslor för Samuel. Vandads reaktion när Samuel berättar om när han träffat Laide på s. 107 tyder på detta. Kanske har han till och med kan ha romantiska känslor för Samuel, då han känner sig illamående men försöker bortförklara det när Samuel redovisar sina starka känslor för Laide.
Avslutningsvis kan det konstateras att det är osannolikt att Vandad utnyttjar Samuel. Detta eftersom Vandad hela tiden försöker vårda relationen mellan dom genom att behandla de flesta situationer som uppkommer med silkeshandskar. Personerna runt duon har alla olika synsätt på deras relation. Någon som kanske ser längre än andra är Samuels mormor. Hon verkar veta att det är mer mellan Samuel och Vandad än bara vänskap, då hon inte har det minsta intresse i hur Ladie har det, utan bara frågar om Vandad. Vandad berättar även om hur han redan från början kände känslor för Samuel, och sedan dess haglar bevisen för att detta. Så som tidigare påstått så är det osannolikt att Vandad utnyttjar Samuel, det kanske till och med är så att Vandad är kär i Samuel.
// Frida, Andreas och Karin L